hypnosar.blogg.se

Vart går din gräns?

Har du svårt för att sätta tydliga gränser och upplever att folk ofta/gärna går över dina gränser? 
Det är en jättevanlig känsla som ofta följs av ett ursäktande av de individer som passerat just nämnda gräns. "Jag kanske inte var tydlig nog", "Kanske jag inte är mer värd än så" eller "Det kanske inte var så viktigt för mig egentligen"..

Jag tror att du börjar i lite fel ände om detta händer dig ofta, så jag tänkte dra en liten story kring det hela..

Anna och Berra har köpt ett hus tillsammans i ett fridfullt villaområde. De har en rätt stor tomt, en vacker gräsmatta och flera härliga fruktträd som verkligen kommer att göra deras sommardagar helt fantastiska. De är bägge stora naturälskare och steget från lägenhet till eget hus med stor tomt känns helt självklart att ta.

I varje riktning kring deras hus så har de grannar, vartefter de möter grannarna så blir de alltmer nöjda med sitt val av hus, sådan trevlig gemenskap de får uppleva.

Det finns bara ett litet problem, ett av grannparen, Erna och Olof, envisas med att varje morgon dyka upp på deras altan och äta sin medhavda frukost där. De ser ut att känna sig riktigt bekväma där de sitter i Anna och Berras nyinköpta trägårdsstolar. 

Anna och Berra diskuterar hur de ska hantera saken, de vill ju inte stöta sig med grannarna men de vill inte heller missa sin möjlighet att själva få njuta av vädret på deras altan.

Så, de kommer fram till att de ska sätta upp ett staket runt sin tomt. Det blir ju ändå en rätt tydlig tomtgräns tänker de och det borde få grannarna att inse att det finns en gräns trots allt.
Så, i slutet av Maj så tar de ut några dagars semester och bygger ett vackert, vitt, staket av trä kring sin tomt. Inte helt själva så klart, några av deras vänner är också med och arbetet avrundas med en härlig grillkväll och kanske lite rödtjut. De har verkligen gjort sig förtjänta av god mat och härliga skratt tillsammans. Det skulle ha varit helt perfekt om inte..

 

Photo by Clay LeConey on Unsplash

 

Bosse, en av grannarna hade kommit förbi. Helt plötsligt stod han där och för att inte förstöra stämningen så frågade Berra om inte även Bosse ville ha en bit mat. Kanske gjorde Berra det med en inre förhoppning om att Bosse skulle inse att han trängde sig på men se Bosse förstår sig inte riktigt på sociala regler, så han tackade ja utan att tveka.
Sedan slog han sig ner på en av stolarna på altanen och åt av maten. Bosse är kanske en snäll människa men han har en rätt negativ syn på livet och han har absolut inga problem med att påvisa det negativa i allt positivt, glaset är aldrig halvtomt, det är snarare helt urdrucket och vyllt med sand istället för vatten.

Anna och Berras vänner börjar känna sig obekväma och avviker rätt snabbt, så galet hur en enda oinbjuden gäst kan förstöra en kväll som hade alla förutsättningar för att bli så härlig?

Morgonen efter så diskuterar Anna och Berra igen hur de ska göra för att undvika att Berra kommer tillbaks oinbjuden igen. Det är inte Berra det är fel på, han är ju snäll, de vill bara inte att han ska förstöra stämningen med sin bistra uppsyn.

Så.. De kommer fram till att Bosse måste ha kommit in på gården genom öppningen i staketet som fungerar som in-/utfart från deras gård. De kommer snabbt överens om att de behöver bygga en grind. Inte en elektrisk sådan, de har de inte råd med, utan hädanefter får de kliva ur bilen/av cykeln och öppna grinden varje gång de ska hem eller iväg hemifrån. Det är ju okej att de anpassar sig lite där, en måste ju komma ihåg att en inte vill stöta sig med grannarna trots allt?

..Eller, är det kanske så att en gräns är en gräns oavsett vem som träder över den? Är det så att gränser är värda att respekteras och att de finns där av en anledning?
Gör Anna och Berra rätt som hela tiden anpassar sig efter andra, eller borde det vara en självklarhet att grannarna förstår att vissa saker gör man bara inte?

Hur mycket vaktar du över dina egna gränser?

Kräver du att andra respekterar dina gränser eller släpper du lite på det beroende kanske på vem det är som träder över dina gränser?

/Sara, Hypnosar