Vad snackar du om?
( Jag har inte läst någon forskning som stödjer eller motsäger innehållet i det här inlägget, det är helt baserat på mina egna tankar.)
Har du funderat på hur din inre dialog med dig själv ser ut?
Alla uppfattar faktiskt inte den inre dialogen som ord utan som bilder istället har jag insett, men majoriteten av människor tycks resonera kring olika saker med sig själva.
En inre dialog kring de olika situationerna som uppstår i livet, ibland ger vi oss själva beröm och ibland skäller vi ut oss själva ordentligt. Är vi stressade så kan vi skapa to-do-lists i huvudet av bara farten, massor av saker som vi inte får glömma.
Har du funderat på att den ofta tycks låta lite olika, både i tonläge, vart vi trycker extra på bokstäver, vilken fart den har osv?
När man är stressad t.ex kan den gå väldigt fort; "Jag-ska-bara-hämta-den-saken-och-sen-ska-jag-komma-ihåg-att-ta-med-mig-den-där-saken-vad-är-klockan-hinner-jag-gå-på-toa-nu-nej-måste-åka".
Är man besviken på något som man har gjort så kan det istället låta något i stil med; "Jag är SÅÅÅ dum, varför gjorde jag SÅÅÅÅ föör. Att jag ALDRIG lääär mig!" (Ofta med en djup och rätt allvarsam röst).
Vi tycks ofta förstärka den negativa dialogen i jämförelse med positiv dialog, som vi gärna förkortar och dessutom använder ett ljusare (inre) tonläge till.
Alla uppfattar faktiskt inte den inre dialogen som ord utan som bilder istället har jag insett, men majoriteten av människor tycks resonera kring olika saker med sig själva.
En inre dialog kring de olika situationerna som uppstår i livet, ibland ger vi oss själva beröm och ibland skäller vi ut oss själva ordentligt. Är vi stressade så kan vi skapa to-do-lists i huvudet av bara farten, massor av saker som vi inte får glömma.
Har du funderat på att den ofta tycks låta lite olika, både i tonläge, vart vi trycker extra på bokstäver, vilken fart den har osv?
När man är stressad t.ex kan den gå väldigt fort; "Jag-ska-bara-hämta-den-saken-och-sen-ska-jag-komma-ihåg-att-ta-med-mig-den-där-saken-vad-är-klockan-hinner-jag-gå-på-toa-nu-nej-måste-åka".
Är man besviken på något som man har gjort så kan det istället låta något i stil med; "Jag är SÅÅÅ dum, varför gjorde jag SÅÅÅÅ föör. Att jag ALDRIG lääär mig!" (Ofta med en djup och rätt allvarsam röst).
Vi tycks ofta förstärka den negativa dialogen i jämförelse med positiv dialog, som vi gärna förkortar och dessutom använder ett ljusare (inre) tonläge till.
Lite som att vi ofta, inför oss själva, vill förminska det positiva vi har gjort..
Hur skulle det se ut om vi, medvetet, ansträngde oss för att ändra sättet vi talar till oss själva på?
Hur skulle det se ut om vi, medvetet, ansträngde oss för att ändra sättet vi talar till oss själva på?
Photo by Volodymyr Hryshchenko on Unsplash
Om vi saktade ner tanke-dialogen när vi var stressade istället för att låta som en galen kulspruta som borde svimma av syrebrist då den kör på utan uppehåll? Om vi förstärkte och saktade ned den positiva dialogen och valde vart vi la mer tryck på orden och istället körde den negativa dialogen snabbare och med ett ljusare tonfall?
Skulle det kunna förändra något hos människor som t.ex är väldigt självkritiska?
Vad tror du? Har du funderat över det tidigare? Stämmer det kanske in på dig?
/Sara, Hypnosar
Känner så igen mig🙊