Vad då "Din" ångest? Vart har du köpt den?
Som vanligt är detta inlägg inte byggt på vetenskap utan baserat på mina personliga tankar. Om du upplever problem med orostankar så sök hjälp för det. Du ska inte behöva bära tunga känslor helt själv.
Det är inte "din" ångest. Du äger inte en ångest.
Om du har en återkommande ångest-känsla så upplever du den på ett individuellt sätt. Som så mycket annat i livet så har ångest en del liknande drag i hur det upplevs men variationerna i exakt hur det upplevs är lika många som som antalet individer som upplever det.
Det är inte "din" ångest. Du äger inte en ångest.
Om du har en återkommande ångest-känsla så upplever du den på ett individuellt sätt. Som så mycket annat i livet så har ångest en del liknande drag i hur det upplevs men variationerna i exakt hur det upplevs är lika många som som antalet individer som upplever det.
För en del gör sig ångestkänslan först påmind i bröstet, långt innan en ångesttanke har identifierats, för andra i magen, en del känner tankarna komma farande först osv, det är helt enkelt olika.
Något som många gör dock är att benämna det som sker som "min ångest".
Något som många gör dock är att benämna det som sker som "min ångest".
Din? Din som i "din bil", "din tröja", "din butik"?
Kan vi inte försöka ändra på det?
Kan vi inte försöka få det till "ångest" istället för "din" ångest?
Saker som vi sätter en ägandeform på är oftast sådant som vi har valt in själva i vårt liv på ett eller annat sätt, ångest har man sällan valt själv, den är snarare en biprodukt av något annat som man har upplevt.
Att säga att det är "din" eller "min" ångest är ju som att säga att den ska jag bära med mig. Det är en stor skillnad på "min bil" och "en bil" om man i tanken funderar över hur nära de två olika uttrycken känns.
Jag säger inte att du slutar att uppleva ångest för att du tar bort "ägandet" kring ångesten, men jag menar att chansen finns att du tar bort lite makt och styrka från den bara genom vilka ord du använder när du talar om den.
Förstå mig rätt här, det finns olika grader av att må dåligt och jobbiga känslor är inget att leka med, eller lätt att leva med. Upplevelsen existerar fortfarande och om den påverkar ditt liv så bör du försöka få hjälp för att hantera det hela. Det här är bara ett sätt att försöka få hjärnan att se annorlunda på saker och betyder inte att du slipper må dåligt. Kanske, kanske dock att det kan göra din dag lite ljusare.
Kan vi inte försöka ändra på det?
Kan vi inte försöka få det till "ångest" istället för "din" ångest?
Saker som vi sätter en ägandeform på är oftast sådant som vi har valt in själva i vårt liv på ett eller annat sätt, ångest har man sällan valt själv, den är snarare en biprodukt av något annat som man har upplevt.
Att säga att det är "din" eller "min" ångest är ju som att säga att den ska jag bära med mig. Det är en stor skillnad på "min bil" och "en bil" om man i tanken funderar över hur nära de två olika uttrycken känns.
Jag säger inte att du slutar att uppleva ångest för att du tar bort "ägandet" kring ångesten, men jag menar att chansen finns att du tar bort lite makt och styrka från den bara genom vilka ord du använder när du talar om den.
Förstå mig rätt här, det finns olika grader av att må dåligt och jobbiga känslor är inget att leka med, eller lätt att leva med. Upplevelsen existerar fortfarande och om den påverkar ditt liv så bör du försöka få hjälp för att hantera det hela. Det här är bara ett sätt att försöka få hjärnan att se annorlunda på saker och betyder inte att du slipper må dåligt. Kanske, kanske dock att det kan göra din dag lite ljusare.
Photo by Marcos Paulo Prado on Unsplash
Faktiskt, som ett experiment, skulle vi inte kunna pröva att byta ord för det helt? Hur kan vi avdramatisera ordet ångest, vad kan vara en dämpning av det? Oro?
"Nu känner jag att det dyker upp oro här" istället för; "Nu kommer ångesten krypande".
Oro är vagare och förutbestämmer inte ett beteende heller tänker jag?
Känns det okej att testa? Bra, då kör vi!
Dagens fråga blir ju då självklar;
Hur upplever du oro?
Ta hand om dig, du är värd det!
/Sara, Hypnosar