hypnosar.blogg.se

Hur gör du dina val?

Jag är helt övertygad om att varje människa alltid har ett val, kanske inte alltid två bra alternativ att välja mellan, men i alla fall ett val de kan göra.

Hur fattar du dina beslut? Hur avgör du vilka val du ska göra?

Går du på känslan oftast, eller du kanske analyserar dina val noga med hjärnan och väger in alla aspekter innan du fattar ett beslut?
Kanske velar du ofta och länge  så att det nästan krävs att du ska bli tvingad till att fatta ett beslut i olika frågor?

Vi är alla olika, och det är okej, det är en rätt bra sak då det gör livet rikare ändå på något sätt.
Jag har inte alltid själv tyckt att det har varit så lätt att fatta olika beslut, en del har känts självklara medans andra har jag dragit ut på evigheter. Det har till och med, ibland, gått så långt att det inte har funnits något beslut kvar att fatta, en chans har blåst förbi mig medans jag stod och vägde fram och tillbaka mellan olika alternativ. Jag har även då haft ett beslut att fatta så klart, om jag ska stå kvar och stampa eller om jag ska fortsätta framåt för att nyfiket undersöka livet i väntan på nästa chans.

Jag har upplevt stunder där jag har känt att jag har suttit helt fast, att jag inte har kommit vidare från där jag befinner mig och jag inte har kunnat sett några alternativ. Ett av de tillfällena var direkt livsavgörande för mig och min väg framåt i livet.

Jag hade efter en lång sjukskrivning för utmattingssyndrom kommit tillbaka till mitt jobb, ett jobb jag på många sätt älskade men där jag då upplevde att jag inte kunde uppfylla de krav jag hade satt upp på mig själv. Hur försiktiga andra än var runt mig så tycktes jag inte kunna släppa mitt eget prestationsbehov, jag gick kanske inte jättemycket bakåt, men jag kunde inte heller se mig göra några direkta framsteg heller.
Är man som jag, rätt ambitiös och målinriktad, så blir situationen ännu värre så man blir besviken på sig själv för att man inte klättre uppåt på karriärsstegen. Man kanske begär mindre men är fortfarande aldrig nöjd med sig själv och vart man är. Det finns ingen magisk kur mot det som fungerar för alla. 

 

Photo by Javier Allegue Barros on Unsplash

Jag hade varit likadan i tidigare år i skolan, i de ämnen som jag var bra i såg jag till att få höga betyg, det var nästan löjligt lätt faktiskt. Däremot de ämnen där jag hade svårt att motivera mig själv, eller se någon större anledning att ge mig hän så försökte jag knappt i början, och eftersom jag inte gjorde det och inte hittade något som motiverade mig kring ämnet så la jag ner helt efter ett tag. Jag valde istället att se mig som totalt misslyckad inom de ämnena.
Så underligt va, att man inte blir mästare på något som man inte ens försöker ge sig på? Lite som att säga att man inte kan bli florist när det enda man har försökt med tidigare är att odla ett grässtrå?


När jag kom tillbaka till mitt jobb på full tid igen efter semester och sjukskrivning så hade jag redan upptäckt vad jag brann för, vad jag egentligen ville göra med mitt liv och jag hade förstått att jag var tvungen att göra ett val.
Mina kollegor var, på sätt och vis, som en andra familj för mig, jobbet hade blivit en del av min identitet och även hur jag fyllde min egen roll på arbetsplatsen. Mitt sociala liv var även det, i stort sett, kopplat till min arbetsplats. Någonstans längs vägen hade jag gjort valet att låta det bli så, jag kanske inte insåg det tidigare men helt plötsligt så slog det mig vad jag hade låtit ske. Och med tanke på vad jag själv ansåg om mina prestationer på jobbet så var det rätt lätt att se att jag behövde förändra något.

Det kändes inte då som ett självklart val vad jag skulle göra åt saken, jag visste vad mitt hjärta ville, jag visste vad min hjärna inte ville, att få de två att samarbeta är dock inte alltid det lättaste..

Alla val har konsekvenser, i mitt fall ytterst kännbara konsekvenser ekonomiskt men även sociala konsekvenser som spelade in.

Photo by Bluehouse Skis on Unsplash

Någon dag innan jag fyllde år så hade jag bestämt mig, för att må bra så var jag tvungen att pröva mina egna vingar och gå min egen väg. Min motivation blev tanken på att mina barn skulle få se att man kanske inte alltid behöver göra det som är "rätt" i andras ögon hela livet, utan att man måste ibland vara modig och gå emot alla föreställningar om "måsten".

Jag hade pluggat NLP vid sidan av jobbet och kommit halvvägs genom kursen, jag hade anmält mig till en första kurs inom hypnos och det var helt enkelt dags.

Min mamma blev inte direkt imponerad först; "Man måste ju ha en inkomst", så svarade jag att sjukskrivning ger rätt taskig inkomst i längden och att man måste få pröva att flyga lite ibland också.  Jag förstår hennes oro, jag hade ju tänkt samma tanke så många gånger tidigare.

Det var min födelsedag, den där dagen när jag gjorde mitt val, det var den dagen jag bestämde mig för att de positiva konsekvenserna skulle överväga de negativa, den mest negativa var att leva med känslan av att aldrig ens ha försökt. Det var den dagen jag sa upp mig, sa "Hej då" till en plats som representerade så många saker för mig, både positiva och negativa. Men kanske allra mest så representerade den en form av trygghet.

 

Tryggheten i att veta vad du har men inte vad du får, och just den tanken går att applicera på många fler saker än ett karriärsbyte. 

Kan du känna att du hellre stannat i något som du kan ha upplevt som "trygghet" även fast det har varit negativt för dig? Vad innebär trygghet förresten? Vad lägger du in i ordet trygghet? Om du fick välja ett enda ord som representerade trygghet för dig, vad skulle det ordet vara (annat än just trygghet då)?
Det här är storyn om ett viktigt val för mig och mitt liv, men.. Kan den handla om ett val som du har gjort, eller kanske borde göra istället?

Våga se dina val..

/Sara Hypnosar