hypnosar.blogg.se

Så.. Vart är du nu?

Föreställ dig, att du plötsligt vaknar upp på, vad som tycks vara, en vandringsled. Du ser inga skyltar som visar dig någon riktning, inga ledtrådar som kan visa i vilken riktning du ska gå för att komma därifrån. Inga som helst spår för att leda dig mot civilisationen.

Som om det inte vore skrämmande nog så märker du att det börjar skymma och du kan höra vargar som ylar. De tycks inte vara särskilt långt borta från där du är. Och där står du, ensam, och har ingen aning om åt vilket håll du ska gå, det blir allt kallare.
Vilket steg du än tar vore fyllt med tvekan och en tanke "tänk om är det andra hållet som är rätt väg".

Tänk om det håll du går åt nu leder dig längre bort från trygghet, från de du älskar, mat och värme?

Det låter rätt skrämmande, eller hur?

För en del människor så är det här en liknelse av deras mentala verklighet. Man vet inte vart man ska, man vet inte riktigt vart man är eller hur man ska komma vidare, vilken väg är egentligen rätt?
Varje beslut de fattar bottnar i tvivel på om det är rätt beslut eller ej och de fastnar lätt i ett desperat sökande efter ett bättre mående. En smula duger, bara lite bättre än just nu.

Eftersom de tvivlar på sin egen förmåga att fatta bra beslut så är de också mer mottagliga när andra försöker visa dom "rätt väg" att gå.

Det är bara det att..

Andra försöker ofta visa oss deras uppfattning om rätt väg. Deras uppfattning av vad som är lycka, framgång och värdefullt.

De menar inget illa men deras uppfattning behöver inte alls ligga i linje med vem någon annan egentligen är. Det vore ju jätteunderligt om du t.ex. levde enligt Stora stygga vargen`s värderingar, hur skulle livet se ut då? Hur skulle det kännas för dig?

För att ta ett annat exempel; Jag skulle aldrig kunna vara en framgångsrik börsmäklare. Det betyder inte att det inte finns delar av det jobbet som jag skulle gilla, inkomsten troligen och även spänningen, men det är helt enkelt inte för mig. Det är inte alls i linje med vem jag är  så jag skulle antagligen vara ruskigt lågpresterande som sådan. Jag skulle inte kunna engagera mig alls och det skulle högst troligen påverka andra saker i livet som min familj t.ex.

 

Jag är en person som älskar att se andra människor växa, utvecklas och nå framgångar på olika plan i deras liv. Att få någon att må bättre i sig själv, eller uppskatta livet mer är något som ger mig energi för veckor framåt. 
Jag antar att jag, innerst inne, alltid har vetat om att det varit så. Att min passion ligger där, inom personlig utveckling, men jag spenderade otroligt många år i tron att det var omöjligt,
jag trodde absolut inte att det var något jag skulle klara av och än mindre faktiskt ha som yrke. Jag var fast på den där vandringsleden som jag beskrev i inledningen, och ju längre jag stannade där, desto hårdare höll en inre ångest mig fången. Det var fram tills dess att jag, medvetet, började att jobba med mig själv.
Jag var helt fast, jag hörde "vargarna" komma allt närmre, "mörkret" tycktes försöka omsluta mig och det blev allt kallare.

En dag så bestämde jag mig för att resa mig upp, för att börja gå. Jag kunde inte vara kvar på plats där jag då befann mig. Jag var beredd att gå precis vart som helst, så länge jag inte var kvar på den plats där jag var.

 
Det tog inte så lång tid efter den dagen innan jag hade insett vad jag ville göra, vad jag var tvungen att göra för att komma dit och att inse att jag faktiskt kunde nå just dit. Du förstår, när du hittar din väg, din riktning att gå i, så tycks allt bli mycket enklare, mycket klarare. Den energin sprider sig sen även till andra delar av ditt liv och gör de delarna också lättare att hantera och underhålla.

Jag säger inte att resan framför dig är lätt alla gånger. Jag säger inte att du behöver mig, eller Hypnosar för att upptäcka dina mål och nå fram till dom. Vad jag säger är att du absolut kan nå dit även om du befnner dig på den där jobbiga vandringsleden just nu. Om det känns som att det blir mörkt alldeles för fort, om du behöver en hand som leder dig därfirån och till en plats där du kan finna inre ro och trygghet så var modig nog att öppna upp för någon som kan hjälpa dig.

 

Varför?

 

För att, även om du själv inte inser det just nu, du är värd det! Att kunna leva livet fullt ut är värt det. Och.. Jag vet att du kan göra detta, jag vet att du också kan hitta "rätt".

 

Ha en bra dag nu!

//Sara, Hypnosar