Den här fobin kommer du att le stort åt..
Har du någonsin funderat över hur det kan komma sig att ett tvillingpar kan uppfatta saker så olika eller reagera inför samma sak på totalt olika sätt?
Barn ur samma familj kan uppfatta sina gemensamma uppväxt år helt annorlunda sinsemellan. Det ena syskonet kan nämna en alkoholiserad far, det andra en mamma som sov djupt, djupt av mediciner och ett tredje syskon kan uppfatta sin uppväxt som möjligen lite väl fri men utan större svårigheter, visst är det underligt?
En av anledningarna är att vi lär oss att uppfatta saker olika och skapar mönster för hur vi ska agera, minnas, och överleva på bästa sätt till vuxna individer.
Barn ur samma familj kan uppfatta sina gemensamma uppväxt år helt annorlunda sinsemellan. Det ena syskonet kan nämna en alkoholiserad far, det andra en mamma som sov djupt, djupt av mediciner och ett tredje syskon kan uppfatta sin uppväxt som möjligen lite väl fri men utan större svårigheter, visst är det underligt?
En av anledningarna är att vi lär oss att uppfatta saker olika och skapar mönster för hur vi ska agera, minnas, och överleva på bästa sätt till vuxna individer.
Vi kan senare bära med oss samma strategier som hjälpt oss i barndomsåren, livet igenom, och det får oss att agera på samma sätt i situationer som vår hjärna uppfattar som liknande de vi tidigare har stått inför eller befunnit oss i. Ibland blir vårt beteende fullkomligt ologiskt, vi kanske överreagerar inför vissa saker eller inte reagerar alls utan tillåter sådant som vi nog skulle må bäst av att protestera mot.
Vi kan bli oresonligt arga över "struntsaker" eller totalt panikslagna inför något som är till synes harmlöst för oss som individer. Ofta är det dessutom så att vi inte riktigt förstår varför.
För att ni ska förstå hur jag menar när det gäller totalt ologiska fobier så kan jag dela med mig av en som jag inte längre lider av men som länge fick folk att skratta åt mig. Jag vill tillägga att jag förstår deras skratt och det måste ha framstått som totalt galet men för mig var det på riktigt, med hjärtklappning och allt som kan tänkas följa med.
Jag var paniskt rädd för.. Fjärilar!
Ja, det är okej att skratta färdigt innan du läser vidare.
Vi kan bli oresonligt arga över "struntsaker" eller totalt panikslagna inför något som är till synes harmlöst för oss som individer. Ofta är det dessutom så att vi inte riktigt förstår varför.
För att ni ska förstå hur jag menar när det gäller totalt ologiska fobier så kan jag dela med mig av en som jag inte längre lider av men som länge fick folk att skratta åt mig. Jag vill tillägga att jag förstår deras skratt och det måste ha framstått som totalt galet men för mig var det på riktigt, med hjärtklappning och allt som kan tänkas följa med.
Jag var paniskt rädd för.. Fjärilar!
Ja, det är okej att skratta färdigt innan du läser vidare.
Photo by Karina Vorozheeva on Unsplash
Vi pratar alla fjärilar här, färgglada eller grå, små som stora. Jag grät nästan om de kom i närheten, darrade i fingrarna när jag försökte stå stilla bland folk om jag fick syn på en fjäril.
När jag nu tittar tillbaka så inser jag att det troligen, egentligen, grundade sig i att jag som liten blev jagad av en papegoja och på något sätt sedan lyckades assosciera den med fjärilar i min hjärna.
Har du någon fobi?
Har du prövat "FPC" (Fast Phobia Cure) för att bli av med den eller är det en fobi som kanske är vettig att ha? Jag tänker att viss respekt för giftormar bör man väl kanske ha men att det kan ställa till det lite om man får en panikattack om det dyker upp en på tv-rutan?
Jag har använt FPC på några klienter och resultaten har varit förbluffande bra, att det så snabbt går att bli av med något så jobbigt?
Var rädd om dig och de dina, fånga dagen!
//Sara, Hypnosar